Söndagsauktion med släkten

Jaha då var den helgen över - äntligen!
Igår var det auktion på min mormors brors grejer som avlidit för en tid sedan. Det var jag, mamma, mammas 2 systrar och deras sambos samt min mormor och morfar. Det var ingen lätt uppgift att behålla humöret för att vara sams om vem som skulle ge bud på vad. Mammas ena syster var bestämd och sa "det ska jag ha". Jaha, sa mamma, men jag hade också tänkt att lägga bud på den, hur ska vi göra då? Mammas syster sa igen "den SKA jag ha". Vad ska man göra, mamma gav sig och sa ta den då. Sen var det en auktion till men mammas syster ville inte ge sig då heller. Då gick hennes man in och sa att du fick ju den förra då kan du väl ge dig nu? NEJ. Sen när auktionen väl började så gång på gång när jag la bud på blandade lådor så började mammas andra systers sambo höja och skulle ha allt! Fan, kan man få köpa något som minne eller?!? Till slut blev jag och mamma så trötta på dem så vi satt bakom dom och sa högt till dem men den la ju vi bud på, och den med, och den med. Sen fick vi börja säga innan att nästa vill vi ha så lägg helst inget bud på den. Så var det med den. Jag fick lite grejer till slut iaf och det jag ville ha helst av allt som minne som jag var villig att betala mkt för ville ingen annan ha. Det var en gitarr för 100 kr.
Som ni märker så kommer inte jag och mamma överens så bra med hennes systrar.
Det hela började när jag fyllde 20, för 9 år sedan. Jag ville bjuda hela släkten på min sida och på min dåvarande sambos sida samtidigt. Vi bodde i en liten lägenhet så jag frågade helt enkelt min mormor som fyller dagen innan mig om vi skulle slå ihop kalasen. Men mormor ville inte fira sin. Däremot kunde jag ha mitt kalas hos henne. Jag skulle ju fixa med allt; beställa tårta, duka och diska. Begärde ingen hjälp av min mormor! Jag bjöd alla och sa som det var. Det är för trångt hos mig så vi blir hos mormor. Ok. Några dagar innan ringde jag runt för att kolla vilka som skulle komma och mina mostrar sa att de kunde minsann inte komma de skulle åka bort. Jaha men jag fyller ju 20?? Nej vi ska till Nora och äta glass. Så där försvann då hela 9 personer. Då blev vi inte så många så vi var hemma hos mig iaf. Tydligen så blev mina mostrar griniga eller avnudsjuka på att vi skulle vara hos mormor så de bestämde sig för att bojkotta allt. Så barnsligt! De hade pratat med mormor tyydligen och sagt att du är ju gammalt och det blir ju sååå jobbigt för dig om alla är där. Men mormo tyckte det var ok och sa att jag är väl inte omyndigförklarad. Men men så blev det. De vägrade komma och sen dess har vi knappt pratat. Jag skickade inbjudningar till mitt bröllop, men de svarade inte. Jag ringde och frågade om de skulle komma men nej de kunde inte. Jag skickade inbjudnignar till min dotters dop men samma sak här... Man kan ju undra vem som är mest vuxen!?

Men i skutändan undrar jag om man inte är lyckligare utan så barnsliga, otrevliga och giriga personer även om de så är släkt!