Mitt brev till farmor och farfar

Hej farmor och farfar! 2009-09-02

Hoppas allt är bra med Er!?
Här är det full fart. Hade tänkt att vi skulle ta oss ner och hälsa på er i sommar men har haft så mycket på gång såsom badrumsrenovering, poolbygge och så har jag nyss opererat handleden. Men vill gärna att vi ska ses snart!
Har ni vägarna förbi så är ni mer än välkomna att hälsa på!
Den 25 september fyller Tindra 3 år och vi har tänkt ha kalas den 26:e på lördagen så om ni har möjlighet får ni gärna komma då.

När det gäller min far så har jag inte pratat med honom sedan Margits begravning. Han skickade ett sms när jag fyllde men har valt att inte svara. Han hade inget vettigt att säga mig under begravningen. Han presenterade inte ens sin nya fästmö, däremot nämnde han att de skulle ha barn och att han har ju faktiskt 4 barn till i Västervik som jag gott kan komma och hälsa på. Med exakta ord så sa han ”att det femte barnet är på väg”. Men han måste ha tappat räkningen för det är ju faktiskt hans sjunde barn! Jag har i 10 års tid känt att det inte har gått att hålla kontakten med honom och för varje år så blir den känslan bara starkare. När Tindra föddes så ringde han och frågade om han kunde få komma och hälsa på? Visst sa jag och gav honom en chans. Han hade då med sig sin förra fru Marie-Louise. Han kom och hälsade på i ca en timme sen så hade de så bråttom så de var tvungna att åka igen, de kunde inte ens vänta en halvtimme och träffa min man. Det var vintern 2006. Jag nämnde då Tindras dop som skulle vara den 21 januari 2007. Det skulle de självklart försöka komma till, sa de. Sedan hörde jag ingenting. Den 21 januari kom och jag antog att de skulle dyka upp. En timme innan vi skulle vara i kyrkan ringde telefonen och min far sa: ”men det förstår du väl att vi inte kan komma, det snöar och Markus har ju ishockey”.
Ja det är bara en av många gånger min far svikit mig…
Jag känner att det inte är någon idé att ge honom några fler chanser, han är oföränderlig. Jag må vara vuxen men det är han som är min far och borde vilja ha kontakt med mig, men man kan inte vänta hur länge som helst och man kan inte bara höras vart tredje år…

Så därför vill jag nu ta upp kontakten med er själv utan min far med i bilden! Ni har alltid varit så snälla mot mig. Jag minns så väl alla kartonger ni skickade till mig när jag var mindre på mina födelsedagar och hur glada ni var när jag kom och hälsade på. Det var så skönt att träffa er även om det var på en begravning.

Jag saknar Er och håller av Er!