Det är inte meningen att livet ska vara lätt...

så mycket som händer, hur ska man orka? När man tror att saker och ting inte kan bli värre så visar det sig att jo det kan det visst.

Hur mycket ska man orka? När Z gick bort för drygt 2 månader sen så trodde jag att värre än så här kan det inte bli. Det var det värsta vi nånsin gått igenom. Sen att vi haft 3 bilar som gått sönder inom en månad, visst det tar på psyket men det är bara materiella saker.
Förra helgen fick morfar åka ambulans in för hjärtat, det gick bra och han kom hem igen. Men samtalet från mamma, jag hörde på hennes röst att nu har det hänt nånting och jag fick springa över till mormor för att kolla läget. De börjar bli gamla men orkar inte förlora någon mer nu... Mormor börjar bli dement också :( Ska på utredning snart.

Sen igår kväll kom ytterligare ett tråkigt besked, en bekant har lämnat oss och även sin man med 3 barn :( Så tragiskt! Kan inte förstå.... Helt ofattbart verkligen....

För första gången i mitt liv har jag erkänt och berättat för min chef att nu orkar jag inte mer och sjukskrivit mig ett par dagar. Jag måste få tänka, älta, återhämta mig. Som pricken över i har jag fått Staffylococker, har pågått till och från i 4 veckor men har nu äntligen fått penicillin och har även en ögonsalva.

P ska också vara hemma idag och i morgon för att återhämta sig. Känns skönt att ha någon att prata med och som förstår....

Vet inte vad man ska säga eller göra, känns som om detta bara är början på det sämsta skitår jag varit med om. Vart ska det sluta? Det är inte meningen att livet ska vara lätt!